Samma landsväg, nya förutsättningar

Publicerat: 21 februari, 2013 i Uncategorized
Etiketter:,

Gångträningspass nummer två var planerat att ha samma sträckning som det första passet, det vill säga tre timmars promenad på landsvägen mellan Lindesnäs och Nås. Även denna gång gav jag mig av strax efter klockan sex på morgonen. Där slutar dock likheterna.

Om förra passet hade perfekta promenadförhållanden så var förutsättningarna inte alls lika ljusa denna gång. Termometern visade på 12 minusgrader och trots det hade jag av någon outgrundlig anledning tagit på mig ett par tunna fingervantar. Som grädde på moset blåste det dessutom en lätt iskall bris som enkelt forcerade fingervantarnas maskor och det dröjde bara några minuter innan mina fingrar var som isbitar. Taktiken blev att hela tiden röra på fingrarna för att hålla igång blodcirkulationen. När inte det fungerade fick jag värma fingrarna under armhålorna.

2013-02-21 07.14.10

Efter en timme gjorde plötsligt sendraget från det förra passet sig påmint. Jag försökte gåendes stretcha bort det utan någon som helst framgång. Kombinationen av kyla och sendrag satte igång en tanke i mitt huvud om att vända redan nu och därmed korta ner passet till ett tvåtimmarspass. Mitt förnuft tog dock över och fick mig istället att inse att kylan och smärtan var en oväntad bonus. Nu fick jag ju istället en möjlighet att redan efter en timmes promenad träna på att gå under förutsättningar som förmodligen inte dyker upp förrän efter 7-8 timmar. Självklart skulle jag fullfölja det planerade passet! Fortfarande gåendes drog jag igång en åkarbrasa med armarna och började leta efter positiva aspekter, som till exempel att solen hade börjat gå upp och att det var nästintill molnfritt på himlen.

2013-02-21 09.14.13

Skolskjutsar och timmertransporter dånade med jämna mellanrum förbi mig på den isbelagda landsvägen och yrde upp lite snö från vägrenen. Jag lufsade på. Efter 1.5 timme var det dags att vända. Halva sträckan var avklarad. Bananen som jag hade med mig var djupfryst och krasade mellan tänderna. Det var som att äta en glass i 12 minusgrader och jag började genast att frysa. Huttrandes knallade jag vidare.

När det var 45 minuter kvar fiskade jag även upp den energybar som jag hade med mig. Även den var djupfryst och det var som att bita i ett metallstycke. Efter totalt 3 timmar och 2 minuter var jag stelfrusen tillbaka vid stugan igen och slängde mig ner i soffan framför den öppna spisen. Sträckan blev 17,39 kilometer och genomsnittstiden 5.73 km/h. Jag ser redan fram emot nästa pass!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s