Ett åttatimmarspass

Publicerat: 1 april, 2013 i Uncategorized
Etiketter:,

Efter att ha lufsat runt i Dalarna och Södermanland under de tidigare träningspassen var det nu dags att trampa lite landsväg på det småländska höglandet. Egentligen var det meningen att det skulle bli ett sjutimmarspass, men till följd av vissa omständigheter som jag återkommer till, blev det ett åttatimmarspass istället. Med tanke på hur mycket påskmat och påskgodis jag tryckt i mig de senaste dagarna var det dock ganska välbehövligt.

2013-03-31 12.53.53

Klockan halv åtta bar det iväg. Solen sken och termometern visade på sju minusgrader. Det här var det första passet som jag testade att ha med mig en ryggsäck på. Det funkade bra och det var guld värt att ha med sig vatten. De två första timmarna gick segt. Jag kände mig allmänt trögstartad och gick och gäspade. Förmodligen en konsekvens av allt sockerintag den senaste tiden.

Efter ungefär två och en halv timme kom jag fram till ett vägskäl och blev osäker på åt vilket håll jag skulle åt. En snabb koll på Google maps upplyste mig om att jag gått fel. Efter en utflykt på fyra extrakilometer var jag emellertid tillbaka på ursprungsrutten och började förstå att det här passet skulle bli lite längre än det var tänkt från början.

IMG_20130331_234003

När jag hade gått i totalt fyra timmar började jag känna hur en huvudvärk sakta smög sig på. En timme senare hade den eskalerat till en riktigt elak dunkande huvudvärk. Dessvärre hade jag varken med mig huvudvärkstabletter eller koffeintabletter så det var bara att bita ihop och lova sig själv att vara lite bättre utrustad nästa gång. Det kändes dock lite surt att veta att det var så pass många timmar kvar av passet. Samtidigt var det ju ett perfekt tillfälle för att träna pannbenet lite under jobbiga förhållanden.

Min form gick lite upp och ner under passet. Det är intressant att notera hur man tidvis kan känna sig helt slut för att sedan – efter att ha druckit  lite vatten, ätit något eller i värsta fall peppat sig med lite musik – återfå krafterna. Gång på gång plockade jag upp mig på detta sätt under träningspasset. Den förfärliga huvudvärken gjorde dock att det aldrig kändes helt bra.

Efter totalt sex timmar började jag känna mig matt. Vattnet  och provianten var slut, huvudvärken hade fått sällskap av ett illamående, och jag kände mig lite stel i benen. Jag tror att jag också började få lite vätskebrist med tanke på att jag började bli allmänt fumlig och att det kändes som min hjärna inte riktigt funkade som den skulle. Jag insåg att jag var tvungen att fokusera på något annat och drog därför igång en timmes lång P3-dokumentär om Kreugerkraschen i hörlurarna. Det fungerade hyfsat och jag försvann in i dokumentären under den kommande timmen.

2013-03-31 12.50.45

När jag är inne på den sjunde timmen drivs jag framåt av att det snart är över. Spränghuvudvärken vägrar ge vika och tär ganska rejält på mig. Lite lätt vinglandes kommer jag in i Sävsjö. När jag kommer fram till mitt tänkta slutmål visar dock klockan på 7 timmar och 40 minuter. Trots att jag i princip är helt slut vägrar jag att stanna när jag inser att jag bara behöver gå 20 minuter till för att nå åtta timmar. Jag svänger därför av och tar en extra runda.

Tjugo minuter senare stapplar jag in genom dörren. Jag äter mat, dricker en liter vatten och går sedan och lägger mig i sängen. Någon timme senare när jag piggnat till lite kan jag konstatera att det inte direkt var någon promenad i parken att gå med spränghuvudvärk, men nu har jag provat det också! Den totala tiden blev åtta timmar, sträckan 41.02 kilometer och snittiden 5:13 km/h.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s