Att vinna över sig själv

Publicerat: 17 augusti, 2013 i Uncategorized
Etiketter:,



2013-08-17 07.36.48Jag har endast sovit i fyra och en halv timme när alarmet på mobiltelefonen ringer. Klockan är 06:00 på lördagsmorgonen och hela min kropp skriker att jag borde stänga av ringsignalen och fortsätta sova. Långt därinne i min trötta och omtöcknade kropp finns det emellertid tack och lov någon form av vettigt medvetande som tvingar mig till att sätta mig upp på sängkanten. Jag tänker att om jag bara får i mig lite kaffe och vaknar till lite så ska jag nog bli lite mer motiverad att ge mig ut och träna.

Det funkar inte. När jag genom köksfönstret ser de de regntunga molnen och den våta asfalten dyker det upp nya impulser att ställa in gångpasset och gå tillbaka till sängen. Humöret är inte på topp. För att inte lockas av denna frestelse stänger jag ute alla negativa tankar, slår på autopiloten och fokuserar hundra procent på förberedelserna. Frukost fixas, fötterna smörjs, och löparryggsäcken packas. 20 minuter senare slår jag igen ytterdörren. Jag är fortfarande lika omotiverad som tidigare, men det spelar liksom ingen roll längre. Mina fötter har tagit sina första steg på asfalten och kommer att fortsätta gå under de kommande fem timmarna, oavsett om jag är sugen på det eller inte. Jag har vunnit över mig själv. Igen.

2013-08-17 08.31.52

En intressant tanke som slår mig under dagens gångpass är att de första timmarna alltid är jobbigast när jag går kortare pass, det vill säga mellan 4-6 timmar. När jag går längre gångpass är jag så mentalt inställd på att gå långt så att jag inte ens reflekterar över de första timmarna, de är endast en transportsträcka, men när dessa 4-6 timmar utgör hela passet blir det en annan sak. Det blir som någonting som man vill ha snabbt överstökat, vilket leder till en kontraproduktiv effekt.  Alla vet ju hur lång en timme är när man vill att den ska passera fort. Förmodligen har det något med stress att göra eftersom dessa korta gångpass oftast är en följd av att jag inte har tid att gå något längre pass den helgen.

Efter två och en halv timmes vandring befinner jag mig några kilometer utanför Hållsta och går förbi den plats där etapp 24:1 på Sörmlandsleden passerar vägen. Några minuter efter att jag passerat stigen slår det mig att det ju faktiskt kunde vara lite roligt att vandra på ett annat underlag och under lite andra förhållanden för omväxlings skull. Sagt och gjort, jag vänder tillbaka och dyker rakt in genom den lilla öppningen i vegetationen som Sörmlandsleden skär fram igenom. Redan efter några meter är mina skor och strumpor dyblöta. Jag funderar dock inte så mycket över om detta var en bra idé eller inte. Beslutet är taget, och nu är det bara att fullfölja det.

2013-08-17 09.40.43

Det är igenväxt, stenigt, blött, halt, kuperat, fyllt med rötter och förbannat roligt. Nu går det inte att bara traska på i sin egen lilla bubbla utan all koncentration går åt till att fokusera på vart man ska sätta fötterna någonstans. Jag blir så inne i detta att jag till och med glömmer bort att kontrollera tempot på min gps-klocka och när jag väl gör det så märker jag att jag går på tok för sakta. Tusan, dags att dra upp hastigheten. I samma veva är det dags att äta vilket innebär att jag ångar fram där på stigen ätandes risgrynsgröt med sked samtidigt som jag försöker hålla koll på var jag sätter fötterna. Jag är tacksam över att jag var själv i skogen just då!

Fem timmar senare är jag tillbaka vid ytterdörren igen. Denna gång på ett bättre humör än jag hade när jag gav mig iväg. 313 dagar kvar till start i Fotrally 2014!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s