Långpass i höstlandskap

Publicerat: 20 oktober, 2013 i Uncategorized
Etiketter:,

IMG_20131020_183631Så dök det äntligen upp ett utrymme i mitt hektiska liv för att få till ett långpass. Omständigheterna var dock inte de bästa till följd av att jag hade haft känning i både ett knä och en fotled under veckans löpträningspass. Med tanke på hur mycket jag längtat efter att få till ett långpass kunde jag emellertid inte hejda mig utan kände mig tvungen att chansa. Man vet aldrig hur lång tid det tar innan det dyker upp en helt ledig dag igen.

Sagt och gjort. Klockan 05:30 ringde alarmet på mobiltelefonen och jag studsade upp ur sängen. Snabb frukost och sedvanliga förberedelser innan det bar ut genom dörren. Ute var det kallt, i alla fall för att vara höst. Termometern visade på två minusgrader. Jag gav mig iväg på en grusväg rakt in i det kompakta skogsmörkret. Fullmånen syntes endast som en avlägsen blek skugga bakom de tjocka molnslöjorna. Pannlampan hade jag prioriterat bort eftersom det skulle bli gryning inom en och en halv timme. Det blev till att förlita sig på mörkerseendet.

Efter ungefär 20 minuters promenad brakade det till i skogen och jag hörde något djur som gick parallellt med mig några meter in bland trädens skuggor. Kanske en älg som som gjorde sitt bästa för att gömma sig under den pågående älgjakten?

2013-10-20 07.36.39Strax efter gryningen möttes jag upp av en kompis som hade bestämt sig för att göra mig sällskap under sex timmar av mitt pass. Vi satte kurs mot Sundbyholms slott vid Mälaren. Som vanligt när jag går med någon annan blev tempot lite högre än det ordinarie tävlingstempot.

2013-10-20 09.59.02

Under de första timmarna turades värken i knäet och fotleden om att göra sig påminda. Det var dock inte värre än att det gick att fortsätta. Efter ungefär fem och en halv timme började jag dock få riktigt ont i knäet. Jag stannade till lite kort vid en sten och drog på mig mitt knäskydd, Jag vet inte hur mycket det hjälpte, men det blev ju i alla fall inte värre. Det var bara att lufsa vidare. Vid denna tidpunkt började jag förstå att värken inte skulle ge med sig utan det skulle förmodligen bara bli värre och värre. En oro började gnaga att jag kanske var på väg att slå upp en långdragen skada. Dessa farhågor fick mig att ta mitt förnuft till fånga och efter åtta timmar och tretton minuter bestämde jag mig att det fick räcka för ett tag. Även om jag hade tänkt att gå längre från början blev det ju i alla fall ett helt ok pass. Nu återstår det bara att se hur det känns i fotleden och knäet i morgon.

2013-10-20 10.03.31Den totala längden blev 45,38 kilometer och genomsnittshastigheten 5.52 km/h.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s