Fotrally från ett supportperspektiv, del 3

Publicerat: 2 juli, 2014 i Uncategorized

Detta är del 3.  Läs del 1 och del 2 först.

Vi siktar på lösning nummer två, det vill säga att försöka hitta något ställe som kan fixa korv med mos trots att det inte finns på menyn, och startar med Malmköpings värdshus. Jag får tag på en trevlig servitris och förklarar vårt dilemma. Hon säger att hon ska se vad hon kan göra och försvinner in i köket. Efter en liten stund kommer hon ut och säger att de bara har färskpotatis men om vi vill så kan kocken försöka att göra mos på det. Vi säger att det går bra och det bestäms att maten ska var klar strax innan klockan nio så att vi kan hämta den innan fotrallytåget anländer.

Eftersom allt nu är förberett och det är gott om tid kvar bestämmer vi oss för att åka ut och möta upp fotrallytåget och kontrollera formen hos Lena och de andra medlemmarna i Murphys lag.

Vi möter upp dem på en grusväg några kilometer utanför Malmköping, strax efter att en ilsken bonde i en traktor tydligen passerat dem.

Bild 8

De medlemmar i Murphys lag som är kvar (en har brutit) ser pigga ut. Generellt sett är stämningen god i hela fotrallytåget även om en del ser sammanbitna och fokuserade ut. Den annalkande 24-timmarsgränsen i Malmköping hägrar förmodligen.

Bild 9

Halv nio återvänder vi till värdshuset för att se till att allt är under kontroll. Vi vill ju inte riskera att stå tomhänta när Lena kommer. Servitrisen förklarar att kocken har försökt att göra mos på färskpotatisen men att det inte blev något bra. Det är dock inga problem, säger hon. Kocken har sprungit ut och köpt pulvermos och den beställda maten kommer att levereras som överenskommet. Jag tackar hjärtligt för den helt fantastiska servicen och ger mig iväg för att ställa upp supportstationen.

Denna gång kommer supportväskorna i tid och jag kan äntligen förbereda mig på det sätt som jag hade tänkt att göra vid de två tidigare supportzonerna. Av egen erfarenhet från fotrally vet jag nämligen att det är ganska svårt att avgöra vad man är sugen på. Det bästa är om man kan se hela utbudet av proviant visuellt eftersom man då lätt kan avgöra vad man tror sig kunna få ner under de kommande sex timmarna. Med anledning av detta dukar jag därför upp en buffé på bordet med alla typer av tilltugg och drycker som jag har köpt, samt det som Lena själv packat ner i sin supportväska. På detta sätt kan hon snabbt rafsa ner det, som för tillfället ser aptitligt ut, i sin ryggsäck.

Fotrallytåget rullar in i Malmköping och korv med mos-brickan hämtas. Lena slår sig ner på stolen och får hjälp att få av sig strumpor och skor så att fotvården kan börja. En rejäl blåsa och även några mindre har bildats på ena foten. Jag tror att även Lena blir förvånad över den största blåsans storlek eftersom den tydligen inte har gjort så ont. Blåsorna täcks med Compeed, och strumpor och skor tas på igen.

10518874_783431121689754_406245536_n Foto: Tommy Melin

Vi har en snabb överläggning om kläder inför natten. Med omplåstrade fötter och ny proviant traskar hon sedan vidare. Vi packar ihop supportstationen.

10489132_783430258356507_1987015110_nFoto: Tommy Melin

Klockan är nu ungefär 21:30 och det är dags att skjutsa hem min kompis till Eskilstuna. Där passar jag även på att göra lite kompletterande inköp på en dygnet runt-öppen bensinmack. Nu sätts kursen mot supportzon 4 utanför Flen.

Framme i Flen parkerar jag bilen på den plats som kartan och de gps-koordinater jag tagit ut visar ska vara supportzon 5. Inga av de andra supportteamen är dock på plats. Det är emellertid fyra timmar kvar tills fotrallytåget ska anlända.

Jag lägger mig på den madrass som jag placerat i bilens bagageutrymme och försöker sova men vaknar redan efter någon timme. Det går inte att sova, adrenalinpåslaget är för stort. Jag bestämmer mig för att åka ut och möta upp deltagarna istället.

När jag närmar mig fotrallytåget får jag ett sms från Lena:

Lite segt nu.. men snart blir det ljusare :). Mitt batteri tar snart slut men jag har en extra telefon lös i väskan någonstans om du hinner hitta den sen.

Jag svarar att att det är helt rätt att fokusera på den annalkande gryningen och informerar om att jag är på väg för att möta upp dem.

Jag hittar Lena relativt långt fram i ledet. Vi diskuterar hur telefonbytet ska gå till vid nästa supportzon. Hon tycker att att jag bara ska överlämna telefonen till henne och att hon kan byta SIM-kortet gåendes. Jag tycker dock att det är en dålig idé att hon ska gå och fippla med SIM-kortet i mörkret efter att ha vandrat konstant i 30 timmar. Risken är stor för att hon ska tappa det. Vi bestämmer istället att jag lägger krut på att flytta SIM-kortet i supportzonen under tiden som hon själv byter strumpor och skor.

Angelo Törnblom Welander och Lars Hagstedt finns i mitten av ledet. Jag kan dock inte se till Silvio. Angelo informerar mig om att Silvio finns längst bak och att han inte mår så bra.

Mycket riktigt hittar jag Silvio nere vid det bakre fordonet. Han ser ut att ha det riktigt tufft.

Daniel, jag vill inte prata med dig just nu. Kan vi prata sen.”, säger han.

Jag respekterar det, vänder mig om och börjar gå uppåt i ledet igen när jag plötsligt  hör honom mumla något om att bryta.

 Fortsättning följer i del 4!

kommentarer
  1. […] Fotrally från ett supportperspektiv, del 3 […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s