Fotrally från ett supportperspektiv, del 6

Publicerat: 12 juli, 2014 i Uncategorized

Detta är del 6. Börja läsningen med del 1.

Jag sover ungefär en timme innan jag vaknar och börjar ställa i ordning supportstationen. Det har slutat regnat nu men det är fortfarande rejält mulet och fuktigt i luften.

Klockan 15:00 når fotrallytåget fram till supportzonen. De har nu vandrat konstant i 42 timmar och sju deltagare kvarstår i tävlingen.

Lena ser lite piggare ut nu än hon gjorde för sex timmar sen vid förra supportzonen. Hon vill dock inte sätta sig ner i stolen denna gång heller. Ståendes byter hon från linser till glasögon och jag plockar ner den proviant hon vill ha med sig i en påse. Jag noterar att hon knappt har rört den baguette jag skicka med vid förra supportzonen och byter därför ut den mot en pastasallad. Jag skickar även med saltgurka.

Deltagarna ger sig iväg och kvar på platsen står endast supportteamen. Vi packar ihop våra saker och beger oss till supportzon 8 i Norrköping. Klockan 16:14 kommer ett sms från Lena:

”Vi förlorade tyvärr lagtävlingen, men jag går ett tag till ändå.”

Jag svarar att det är bra att hon kör vidare individuellt och att hon ska tänka på att hon för varje timme som går förbättrar det svenska rekordet för damer och gör det mer ointagligt. Det tidigare rekordet var 33 timmar, och sattes av Lena år 2013.

När platsen är rekognoserad ger jag mig iväg för att möta upp deltagarna och ta lite bilder. Samtidigt öppnar sig himlen och det börjar ösregna. När jag hittar den grusväg som de ska komma på så småningom så parkerar jag bilen och börjar gå mot dem. Regnet har avtagit. När jag har kommit ungefär en kilometer kommer ytterligare ett sms, denna gång med ett glädjebesked:

”Nu går vi fort och jag har ätit både sallad och banan. Allt bra och kul!”

Hur hon kan känna så efter att ha varit i gång kontinuerligt i 44 timmar och 43 minuter är för mig smått obegripligt, men bra.

Jag svarar att det är viktigt att hon passar på att äta ordentligt nu när hon mår bra eftersom det är ett perfekt tillfälle att ladda upp depåerna inför den kommande natten. Strax därefter får jag syn på deltagarna framför mig.

Bild 22

Det är inte bara Lena som är på bra humör. Stämningen verkar vara på topp hos samtliga av de kvarvarande fem deltagarna. Det småpratas och skämtas friskt i ledet. Möjligen kan en förklarande faktor vara att lagtävlingen nu är avgjord och att det inneburit att en del spänningar släppt. Innan kändes det som om de två lagen gick och bevakade varandra en del.

Bild 23

Jag promenerar med deltagarna tills vi vi passerar min bil. Då hoppar jag in i den och ger mig tillbaka till supportzonen. Nästa gång jag kommer att se dem har de gått konstant i 48 timmar!

Fortsättning följer i del 7.

kommentarer
  1. […] Fotrally från ett supportperspektiv, del 6 […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s