Fotrally från ett supportperspektiv, del 7

Publicerat: 3 augusti, 2014 i Uncategorized

Detta är sista delen. Börja läsningen med del 1.

Supportzon 8, den magiska 48-timmarsgränsen, är placerad på en parkering i Norrköping ett stenkast från McDonalds. Innan deltagarna kommer fram till supportzonen går de igenom McDonalds och blir tilldelade mat som de har fått beställa i förväg.

Lena har dock meddelat att hon hellre skulle vilja ha korv med mos. Jag gör därför en utflykt till Statoil strax innan de ska anlända och köper korv med mos till Lena och en mostallrik med dill till Silvio. Mostallriken till Silvio är förmodligen lite överflödig eftersom det senare visar sig att han har utnyttjat McDonalds erbjudandet maximalt och har med sig mängder av mat.

Klockan 21:oo anländer de fem kvarvarande deltagarna till supportzonen. Trots att det är så få personer kvar i tävlingen är det ett myller av folk på  platsen. Funktionärer, supportteam, två tv-team och åskådare springer om varandra.

Även denna gång står Lena upp och hoppar över strump- och skobyte. Hon säger att hon har siktet inställt på att slå rekordet på 50 timmar och 40 minuter och att sedan gå ett tag till efter det.

Hon sticker iväg och strax därefter ger sig även Silvio iväg. Efter ungefär en halv minut märker vi att hans blå regnponcho ligger kvar på marken. Han har tagit av sig den när han bytte om och sedan glömt att ta på sig den igen! Situationen känns som en repris av Fotrally 2013 då Silvio också glömde regnjackan vid en supportzon, ett misstag som då höll på att kosta honom segern.

Jag springer bort till tävlingsledare Pontus och frågar om det är tillåten enligt reglerna att använda toalettid till att springa tillbaks till supportzonen och hämta kvarglömd utrustning. Han meddelar att det är ok och Silvios support börjar därför ringa honom. Dessvärre svarar han inte. Förmodligen är han i full gång med att äta. När vi äntligen får tag i honom är det för sent för honom att återvända. Silvio är lite upprörd över att ha glömt regnjackan och oroar sig för att det kan bli en lång och kall natt.

När vi har packat ihop utrustningen bestämmer sig Silvios support för att åka och sova i bilen. Jag beger mig dock iväg till fotrallytåget för att försöka få Silvio på lite bättre humör genom att ge honom nattens väderprognos. Den visar nämligen att det ska bli en varm natt utan regn.

När jag möter upp dem är dock Silvio redan på bättre humör. Han berättar att han precis som förra året har slitit åt sig en svart sopsäck för att ha i beredskap om det ska börja regna. Problemet är bara att det denna gång är en sopsäck som folk slängt hundbajspåsar i. Det avskräcker dock inte Silvio som utbrister: ”Jag luktar hellre hundskit än blir blöt och frusen…”

Silvio passar också på att ge mig en matbeställning som jag förmedlar till hans support. Han vill ha blåbärssoppa, banan, vaniljmilkshake, stekt ägg , avocado med salt, kaffe och marabouchoklad.

Fyra deltagare kvar

18 minuter efter supportzonen bryter Fredrik Forsström och endast fyra deltagare kvarstår i tävlingen. Lena Jensen, Silvio Cannavá, Niklas Grebäck och Per-Ola Axelsson. Tredje natten börjar och jag förstår att det är under denna natt som det kommer att avgöras. Men först ska det tidigare rekordet på 50 timmar och 40 minuter slås.

Jag frågar Lena hur jag ska göra med matinköp inför nästa supportzon vid 54 timmar eftersom hon har sagt att hon bara ska fortsätta ett litet tag till efter att rekordet har blivit slaget. Hon meddelar att jag inte behöver köpa något.

Jag bestämmer mig för att hålla mig i närheten av fotrallyledet eftersom det snart kan avgöras. När de börjar närma sig rekordet går jag med dem en bit. Tv-teamen är på tårna och och filmar för fullt när de fyra deltagarna närmar sig rekordgränsen. De vill naturligtvis fånga deras glada reaktioner och glädjejubel när de passerar 50 timmar och 40 minuter. Det blir dock ett totalt antiklimax när rekordet slås. Ingen deltagare avger minsta lilla reaktion. Inte ens ett torrt konstaterande om att rekordet är passerat. Deltagarna har fullt fokus på att ta sig framåt, ingenting annat.

Jag beger mig till bilen för att åka fram och parkera lite längre fram. När jag långsamt passerar fotrallyledet ser jag att PerOla och Grebäck står still på gångbanan med tv-teamet runt sig. Först tror jag att de genomför en kort intervju men när jag ser Grebäcks framåtlutande ställning förstår jag att de har brutit samtidigt! Jag blir helt överrumplad av situationen, helt plötsligt är båda de personer som jag är inblandad i supporten av i final!

Finalen

Jag kör fram en halv kilometer längs vägen och parkerar bilen och funderar vad denna nya situation egentligen innebär. Jag hade inte riktigt räknat med att finalstriden skulle stå mellan Silvio och Lena. Jag ringer och väcker Silvios support och ber henne komma till platsen. Sedan går jag och möter upp de båda finalisterna.

Jag gratulerar dem till att vara i final och säger sedan till dem båda att jag skulle vilja växla några ord med Lena i enrum eftersom förutsättningarna plötsligt har ändrats. Lena faller därför tillbaka lite i ledet och jag frågar hur hon vill göra nu när hon är i final. Jag vill veta om hon fortfarande har för avsikt att bryta snart eller om jag ska ge mig iväg och köpa proviant inför supportzonen vid 54 timmar. Hon förklarar att hon tänker fortsätta att gå tills hon hamnar i nästa svacka eftersom hon inte har lust att genomlida en djup svacka till. Just nu känner hon sig dock rätt ok och ber mig därför åka och köpa mat.

När vi passerar min bil hoppar jag in och efter lite googlande hittar jag en dygnet runt-öppen bensinmack utanför Norrköping. Jag beger mig dit och köper en pastasallad.

Det blir ett besök till hos de båda finalisterna innan jag ger mig iväg till supportzon 9. Även Silvios support är där. Det är fyrtio minuter kvar tills finalisterna ska anlända. Plötsligt går det upp för Silvios support att hon har glömt att köpa ett vanligt mål mat till Silvio, hon har endast köpt de mindre sakerna han tidigare nämnde att han ville ha. När hon träffade honom sist hade dock sagt att det skulle bli gott med riktig mat vid 54 timmar.

Jag kollar snabbt på min gps hur långt det är till den nattöppna macken. Den visar att det är drygt 2 mil. Vi slänger oss in i bilen och ger oss iväg. När vi är framme vid macken rusar hon in och återvänder med en mosbricka. Vi beger oss i ilfart tillbaka till supportzonen och hinner precis ställa upp supportstationerna innan de anländer.

Lena är extremt snabb i supportzonen. Det finns inte heller någon tid alls att spela på eftersom det bakre fordonet endast ligger en meter bakom dem. Innan hon går vidare berättar hon för mig att hon tänker bryta vid exakt 55 timmar. ”Det är en jämn och bra tid.”, säger hon.

Bild 30

Till skillnad från Lena så vill Silvio sitta ner och byta skor vilket leder till att det bakre fordonet passerar honom och toalettiden börjar ticka. När han är färdig befinner han sig ungefär 20 meter bakom ekipaget och han får jogga ganska snabbt för att komma ifatt det. Väl framme begär han toaletttid och försvinner in på bajamajan. Innan dörren stängs frågar jag honom hur många minuter han har kvar och han mumlar ”4 minuter” till svar. Jag går fram till bilen som drar toalettvagnen för att kontrollera om detta stämmer. De meddelar att han har drygt 2 minuter kvar.

Jag och hans support bankar på toalettdörren och förklarar att han måste komma ut vilket han gör. Han ser skärrad ut och verkar ha tappat fokus.

BILD 20

I vad jag jag tror är ett försök att få tillbaka sitt driv och sin tävlingsglöd, som han uppenbart har tappat bort för tillfället, börjar han att jogga fram och tillbaka mellan det främre och bakre fordonet. Varje gång han kommer längst fram, där Lena går, så rundar han henne. När han kommer till bakkanten har han lite dålig koll på det bakre fordonen och han hamnar därför vid flertalet tillfällen bakom det bakre fordonets sidospeglar vilket gör att toalettiden börjar ticka. Till slut vevas rutan ner i det bakre fordonet och en funktionär meddelar mig att jag måste säga åt Silvio att hålla sig inom tävlingsområdet. Han har nämligen endast 26 toalettsekunder kvar, sen blir han diskad! Jag meddelar Silvio detta och det resulterar i att han håller lite bättre koll på sina löprundor i fortsättningen.

Bild 21

Vid exakt 55 timmar bryter Lena. Silvio exploderar i lycka och skriker rakt ut. Tv-teamen strömmar till och fotrally 2014 är avgjort. Silvio Cannavá har vunnit för andra året i rad!

Epilog

Med facit i hand var det naturligtvis tråkigt att jag, till följd av en skada, inte kunde ställa upp i årets fotrally. Samtidigt var det väldigt roligt och en mycket nyttig erfarenhet att hoppa in som support ett år. Jag har fått uppleva fotrally från ett annat perspektiv och lärt mig massor av nya saker som jag tar med mig till mitt deltagande i Fotrally 2015.

kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s